(13 Juni, 23:18)
Hänger nog inte riktigt med.

Det går för fort så man hinner inte riktigt känna efter.
Och när jag försöker känna så känns det för lite och för kort för att det ska kännas äkta.
Ja...
Jag hinner aldrig sätta mej ner och tänka, för mycket med det mästa och jag vill att allt ska bli så bra som möjligt, men det går inte när saker runt i kring går sönder, miljontals småbitar överallt som jag inte kan sätta på plats.

Sorg.
Och mitt upp i allt ska jag vara mamma, den bästa...
Pigg, glad och busa runt med min underbara lilla.

Pokerface, och det går.
Men när hon sen sussar förvandlas man till en lerklump utan kännslor som stirrar sej blint på något som inte syns.
bara så trött....