8,5

Jo, det var väl svar på tal. Jag är en person med en sjuk stressnivå som tillför stark ilska, depression och ångest.
Åh, Grejt... 
Hon (min nya hjärnskrynklare) ritade upp en skala (1-10) där man "normalt" sett ligger, en 2:a då ska man ligga på. 
Jag ligger mellan 8,5-9. 
Låter ju Asbra, eller Not men det förklarar den fruktansvärda ilskan som kommer, hjärtklappningen och yrseln.. 
Jag kan säga att det är fruktansvärt att leva med detta. 
Tänk er Bruce Benner när han blir riktigt arg. Så känns det kan man säga, ett vansinnigt monster växer fram som blir okontrollerbart, vill bara kasta mej ut genom dörren och springa för livet, för jag Hatar mej själv i dessa situationer, dessa 
tillstånd bryter ner mej och jag mår så Fruktansvärt dåligt, mest för de som ska behöva leva med mej. 
 
Om om jag ska spekulera i varför jag blivit så här så skulle jag gissa på att det var min tid i Karlstad som ensamstående mamma utan bil och körkort. Det var cykel till och från jobb med lilla Alicia där bak i cykelbarnstolen, i ur och skur, sommar och vinter. 
Hon var först att komma till dagis och sista som var kvar innan dagis stängde. Man jobbade heltid, 9,5 timmar i sträck utan rast.
ständigt dåligt samvete för min älskade lilla Alicia som mer eller mindre fick växa upp på dagis.
ständig stress fram och tillbaka... Ett jävla helvete nu när jag tänker på det.
 
fy fan!! 
Summan av kardemumman så bor nu en liten "hulk" i mej som jag bara MegaHatar!!!!
 
nåja, ska ta ta itu med denna gröna varelse så man kan vara som man ska ;)
 
Nu ska jag fortsätta knapra i mej en creamcheese bagel med em köpp kaffe innan jag fortsätter leta efter en klänning till storebrors bröllop som är om en vecka. Tror ni jag har Paniiiik!!!? Bra att jag sätter mej i situationer där stressen jagar mej till att springa runt på stan EN vecka innan jag måste ha klänningen..
ÄggHead!!!
 

Men in da house!!

 
 
Tja, hej, hejsan eller hallå..?
 
Jo, efter första lägenheten i Lödöse så flyttade vi till hus (när jag var smällgravid) som vi fick hyra tills vi kände att vi ville flytta vidare... om vi ens ville det..
Men så var väl kanske inte fallet.
Vi fick en känga i röven för ca 5-6 månader sedan, knackade på och sa- Tyvärr, vi själva vill flytta in snart så ni får tre månader på er att hitta något nytt.
Whaaaaaat!!???
Thanx for the heads up Lixom. Ingen förvarning what so ever. Jävla  knepigt, emn det är tydligen deras rykte..
Så, lödöse var ju bara att glömma när vi behövde minst en fyra, så det fick bli Lilla edet.
Alicia var inge vidare glad över detta, hon har ju sin skola och sina vänner i Lödöse..
Fyyy F*******n vilket jävla sätt.
 
Men, nu bor vi i en jätte fin och fräch 4:a i Lilla edet. Det är inget hus, men det funkar.
Den är i stort sett nyrenoverad, så jag klagar inte. 
Alicia går kvar i sin skola, tar bussen nu bara så det funkar jättebra ändå.
Våran minsting, lilla Alma har hamnat på ett jätte bra dagis men fantastiska fröknar och gubben min har fått jobb nu Äntligen. Han som har pluggat och slitit så.
Bara jag nu som ska försöka komma på vad jag vill göra med mitt liv.
....????
Det är svårt.
Jag går hemma nu, men känner att det börjar driva mej till vansinne, blir smått depp imellanåt.
 
Som ni i helgen.
I lördags var det dags för storebrors Svensexa. Min kusin "Stor"Fredrik skulle anordna den, hmm...
Jo, så han hade ringt till mina småbröder i Deje och karlstad (dom är så stor nu:) och frågat m dom ville med på detta.
Dom tvekade inte En sekund, som dom sparade och slet så de kunde komma ner. Underbara godingar!
Dom har inte setta på ca 5 år och de är inte ens riktiga syskon, men dom ser Fredrik som deras storebror (det är min storebror här i Lödöse. Fattar ni? Jaja..
De som hemma hos mej hela helgen och det var helt underbart fantastiskt att få ha dom hos mej , Äntligen!!
Ända sen jag flyttade hit för snart 3 år sedan så har ingen av min familj i värmland kommit ner och hälsat på mej och min nya familj här, så det kändes Underbart att få ha dom här en helg!!!!
 
När de åkte hem på söndagen kändes det tungt, som en bit av mej försvann.
Back in the days när jag och Alicia bodde i karlstad så var de Ofta hemma hos mej, sov kvar flera nätter och när de åkte hem så följde jag ofta med.
Jag blev lixom påmind om hur härligt det var att få ha dom nära, att ha pappa, Nettan och hela högen nära. 
Mina vänner hade jag nära, jag hade allt nära som fick mej att må bra fanns runt hörnet.
Ta mej inte fel, jag mår absolut inte dåligt här, men vad jag menar är....
, men när de åkte så kände jag vad mycket det är som fattas, hur ensamen jag igentligen är.
Så efter att de åkte så har jag suttit och gråtit i två dagar nu av ren saknad av allt jag hade Back then så försöker jag måla på ett Smile, för tydligen är det fel av mej att fälla en tår för gammalt för då mår andra i huse ännu sämre än mej... Så jag ber om ursäkt.
Nu blev jag arg också, fasen.
Ska man inte vara ärlig mej sina känslor?
Nä, då får jag höra att jag bara är jävligt otacksam för det jag  har.
Åhh, det var ju aldrig så jag sa eller menade.
Men det är nog svår för någon annan att förstå vad jag menar när det inte alls finns samma band där med familj och vänner, som i detta fallet det finns för mej.
 
Är jag hems för att jag iblan känner mej ensamen..?
Mina vänner är i karlstad och mer än halva min familj finns där.
Jag har inte direkt några vänner här, eller jag har inga alls...
Jag har min underbara storebror och hans familj, jag har mina barn och pojkvän och det är jag Så tacksam för. 
Men är jag hemsk för att vilja ha Alla nära, är jag hemsk för att jag saknar er som inte finns här, är jag dum som ibland känner mej ensamen..?
 
Försök vänd på det, så kanske det inte är så konstigt..
 
Nåja, jag kom på att Du fanns (bloggen) som jag inte hälsat på på ett tag, så var jag tvungen att berätta.
Känns lite bättre idag.
Ska fkts till en "hjärn"doktor idag, så vi får se om hon kan få mej på bättre tankar ;) Haha!
 
Nå ja, det var Gött att jag fick ha er här i helgen. Fyra stora karlar som fick knö i mitt vardagsrum <3
Kom snart igen.
 
LOVE U GUYS!!!!!!
Time to blowdrye my hair!! OK...    xoxo!

RSS 2.0