Jo, det var väl svar på tal. Jag är en person med en sjuk stressnivå som tillför stark ilska, depression och ångest.

Åh, Grejt... 

Hon (min nya hjärnskrynklare) ritade upp en skala (1-10) där man "normalt" sett ligger, en 2:a då ska man ligga på. 

Jag ligger mellan 8,5-9. 

Låter ju Asbra, eller Not men det förklarar den fruktansvärda ilskan som kommer, hjärtklappningen och yrseln.. 

Jag kan säga att det är fruktansvärt att leva med detta. 

Tänk er Bruce Benner när han blir riktigt arg. Så känns det kan man säga, ett vansinnigt monster växer fram som blir okontrollerbart, vill bara kasta mej ut genom dörren och springa för livet, för jag Hatar mej själv i dessa situationer, dessa 

tillstånd bryter ner mej och jag mår så Fruktansvärt dåligt, mest för de som ska behöva leva med mej. 

 

Om om jag ska spekulera i varför jag blivit så här så skulle jag gissa på att det var min tid i Karlstad som ensamstående mamma utan bil och körkort. Det var cykel till och från jobb med lilla Alicia där bak i cykelbarnstolen, i ur och skur, sommar och vinter. 

Hon var först att komma till dagis och sista som var kvar innan dagis stängde. Man jobbade heltid, 9,5 timmar i sträck utan rast.

ständigt dåligt samvete för min älskade lilla Alicia som mer eller mindre fick växa upp på dagis.

ständig stress fram och tillbaka... Ett jävla helvete nu när jag tänker på det.

 

fy fan!! 

Summan av kardemumman så bor nu en liten "hulk" i mej som jag bara MegaHatar!!!!

 

nåja, ska ta ta itu med denna gröna varelse så man kan vara som man ska ;)

 

Nu ska jag fortsätta knapra i mej en creamcheese bagel med em köpp kaffe innan jag fortsätter leta efter en klänning till storebrors bröllop som är om en vecka. Tror ni jag har Paniiiik!!!? Bra att jag sätter mej i situationer där stressen jagar mej till att springa runt på stan EN vecka innan jag måste ha klänningen..

ÄggHead!!!